I min fortsatta analys av det läckta materialet från Miljödata har jag stött på uppgifter som rör personer med centrala roller inom beredskap och säkerhet. Det handlar inte om enstaka individer utan om hela yrkesgrupper som är avgörande för vårt totalförsvar. Att sådana uppgifter nu cirkulerar fritt gör det möjligt att kartlägga nyckelpersoner, en guldgruva för främmande makt.
Det mest slående är att även politiker finns med. Jag har till exempel hittat flera nuvarande riksdagsledamöter där läckan innehåller både privata e-postadresser och mobilnummer. Jag nämner inga namn – men bara det faktum att sådan information finns tillgänglig visar hur enkelt det är för illasinnade aktörer att rikta personliga attacker, bedriva utpressning eller bedriva avancerad påverkan.
Oroväckande nog består en betydande del av materialet av äldre uppgifter. Det pekar på bristande rutiner för gallring och dataminimering. Gamla register som skulle ha raderats kan, när de hamnar i fel händer, bli verktyg för stalkning, spionage eller kartläggning långt efter att de förlorat sitt ursprungliga syfte.
Vi måste börja ta informationssäkerhet på allvar. Det räcker inte med tekniska brandväggar – det krävs tydliga processer för dataminimering, kontinuerlig gallring och ett ansvar som vilar på högsta ledningsnivå. Annars riskerar vi att totalförsvarets egna nyckelpersoner blir en karta som ligger helt öppen för den som vill utnyttja våra svagheter.
//Rikard von Zweigbergk